Jag fick inte skriva så långt jag ville i kommentarerna under Amsters inlägg så jag kåpipejstar in mitt inlägg här istället:
Självklart sågade inte de medverkande programledarna idén innan eller medan de jobbade med programmet, det är ju en grundläggande marknadsföringsregel.Som Per Sinding-Larsen själv säger: “10 låtar är ungefär 40 minuter. Programmet är 90 minuter långt. 50 minuter återstår. Vad gör man i 50 minuter som inte kostar pengar?”
Jag tycker de borde utvecklat den fantastiska idén som man kan hitta på PSL:s web, band som spelar sina låtar live (fast inspelat) i udda miljöer och annorlunda sättningar. Kanske bara en halvtimme långt med bara musik och korta intervjuer?
Jag hade kollat, och gör ju det ändå på PSL:s SVT-blog.
Sinding-Larsen får sista ordet:
“Men… detta om detta. Nu satsar vi istället 100 procent på PSL och visar att public service lika gärna kan göras via nätet som via tv.”
Se även min tidigare post om Anna Maria Espinosa på PSL.
Jag tror att det finns utrymme för livemusik i tv och jag hoppas innerligt att det inte nödvändigt måste innebära Melodifestivalen eller Idol. Men, som jag skriver i slutet av mitt inlägg tror jag mer på PSL:s idé med att spela in liveversioner med artister och lägga ut på nätet istället.
Någon av mina musikaliska vänner som ställer upp?
Vi kan starta någon slags livekanal här på Oneroom och kalla den för Sätra Sunday Sessions eller nåt (snart Sumpan Sunday Sessions ;).
