Jag har bott i Stockholm i drygt tretton år nu, år fyllda med toppar och dalar om man så säger.
Idag fokuserar vi på några av topparna, som dessutom råkar ha lite jag-mötte-Lassie-känsla över sig (plats nummer tre är inte klockren, men jag kom inte på nån bättre inom samma tema).
#3. För ca två år sedan, när jag fortfarande jobbade i butiken på Scandinavian Photo, kom Martin Sköld (basist i Kent) in och frågade om någon väldigt ovanlig sladd till en videokamera. Kunde inte låta bli att fråga “Visst spelar du i Kent?” även om jag mycket väl visste, och han svarade att “Jodå, det gör jag”.
Coolt, tyckte jag även om jag inte sa att jag slutat lyssna efter Isola.
#2. Runt 2001-2002 (rätta mig om jag har fel, Ingela?) spelade min vän Ingela en del med Lisa Nilsson. Lisa skulle gästa på nån halvofficiell spelning på Lydmar och Ingela hade satt upp mig på gästlistan. Jag var lite sent ute och när jag närmade mig lokalen insåg jag att det nog kunde bli problem att ta mig in (trots gästlistan), det hade samlats ett rejält gäng med Rosa Skjortor utanför som hoppades på att bli insläppta.
Lite moloket vankade jag fram och tillbaka utanför entrén tills en räddande Ingmari Pagenkemper kom ut genom dörren med ett clipboard på armen och ropade: “Jonas Sveningsson! Är Jonas Sveningsson här? Lisa går inte på förrän Jonas är här.”
Cue långa ansikten från de Rosa Skjortorna när jag gick förbi kön. Tack Ingela. :)
#1. 2004 var det dags för ytterligare ett Lydmar Moment. Jag hade gått dit för att lyssna på Per Ekerstams Yukon AK tror jag och hade nog kommit dit lite väl tidigt, det satt fortfarande middagsgäster framför scenen. Efter lite mingel började det trycka på och jag sökte mig mot toaletterna. Ni som nån gång hade förmånen att gå på trevliga Lydmar vet att toaletterna låg lite avsides i anslutning till ett trapphus och en hiss.
Vem står där och rycker i dörrar på måfå om inte John C. McGinley? När han förtvivlat rycker i dörren märkt med “Hiss” vänder han sig till mig och frågar (ung.) “Är det här dörren till herrarnas? Jag har inte sett nån dörr där det står “Hers”…”. Allt jag får ur mig är “Nejnej, det är härborta”.
Inget om Point Break, Platoon eller Office Space. Inget om Scrubs som jag då precis börjat titta på. Jag ska nog vara nöjd med att jag fick ur mig “No, it’s over here…”
