Författaren och historikern Peter Englund (även känd som bisittare i Världens Modernaste Land) skriver om att vara “floppfobiker” på sin blogg. Det är, som alltid, intressant och välskrivet och i kombination med läsarnas kommentarer är igenkänningen total.
Jag kan inte se vissa typer av tv-program om inte jag håller i fjärrkontrollen: Idol, So you think you can dance, idrottsgalor av alla slag. Gamla stjärnor som solar sig i glansen av en tjugo år gammal hit (någon som såg Limahl i den där Ibiza-”dokumentären”?) är ett annat fenomen som får mig att kallsvettas. Eller när man uppenbart är dagens första kund i restaurangen eftersom man blir behandlad på ett jobbigt uppassande sätt…
Eller Guldbaggegalan! Brr…
Finns det något behandlingsprogram? Så länge kan jag nöja mig med en skämskudde att borra ner huvudet i nästa gång en sportreporter frågar: “Hur känns det?”
Hahaha.. Jag brukar i bland brista ut i stark och vild sång för att slippa höra pinsamheter från TV:n. Har kommit på mig själv med att ibland börja sjunga (fast svagt för mig själv) när jag hamnat i andra pinsamma situationer. Tycker kanske inte att det har hjälpt särskilt bra men du kanske kan använda det som ett komplement till skämskudden..:)